En match som mest kan liknas vid en pärs. Himmel och helvete på en och samma gång. Men det slutade uppe i molnen, HV har 1-1.

Det här påminde om sånt vi sett innan. HV är ojämna i matcherna. När motståndet nu är riktigt bra märks det tydligt. Djurgården kommer längre med sin rejäla lagmaskin än vad HV kommer med sin spelskickliga kreativa modell.

Lite känns det som det här kunde gått hur som helst, men nog var nog ändå segern rättvis. Djurgården får fortsatt lite enkla mål, och HV har det slitsamt utan ett fungerande powerplay.

Backuppsättningen blev som jag önskade, och var bättre än senast. Lance Ward har det fortfarande tufft. -2 och en onödig utvisning. Däremot fick Adam Almqvist och Nichlas Torp revansch. Det gör mig extra glad. Den senare var imponerande +4. (men tycks fått +3 i statistiken)

HV:s första backpar har dock en del att jobba med.  De bygger på spelskicklighet, men måste kunna agera lite rejälare.

Bredden är annars imponerande framåt. HV gjorde fyra mål, och det var ett från varje kedja. Jukka Voutilainen kändes osynlig, men fixade avgöranden. Oscar Sund var klart bättre än senast. Plus också till David Ullström. Spelar lite, men kör så det ryker när han är inne.

Powerplay, som ju är lagets signum är nu det största problemet. Djurgården har hittat ett motmedel mot förstafemman och här måste HV hitta på något blixtsnabbt. Speciellt som Björn Melin saknades oerhört i andrauppställningen. Johan Lindström var riktigt bra, men gör sig inte främst i den spelformen.

Domarparet fungerande inte. Thomas Andersson och Patrik Sjöberg hade det tungt. Jag är säker på att både supportrar till HV och Djurgården är upprörda, och då är det illa.

Med HV ögon sett var det så det svartnade för ögonen när David Ullström fick ta emot två crosschecking i ryggen vid sargen, utan årgärd. Än värre blev det när Lance Ward (onödigt) gjorde likadant i boxplay minuterna senare, och åkte ut.

Mattias Tedenby fick en klubba rätt i ansiktet i andra perioden, i kamp om pucken. Det passerade. Värst vad det kanske när Teemu Laine fick ett slag över bÃ¥da skridskorna. En av domarna Ã¥kte i perfekt vinkel brevid. Istället för utvining fick HV-Spelaren en utskällning av domaren, som sen gestikulernade ”upp med dig dÃ¥, och stÃ¥ pÃ¥ skridskorna”. DÃ¥ undrar man hur det är ställt.

Samtidigt gäller det att hålla sig kall och fokusera på uppgiften. Det hade både Mattias Tedenby och Temmu Laine senare svårt för, och ägnade sig senare båda åt att ett par gånger om falla lätt.

Kinnarps Arena var mer laddat än på länge. Nästan övertänt på sina håll, men bättre det än tvärtom. Till ganska stora delar var hela publiken med på noterna. NBS hade ett snyggt TIFO och höjde nivån bra. Men lite är det som med HV, att det är lite för ojämt för att vara final.

Tyvärr hade Djurgårdens bortasupportrar problem att hålla känslorna i styr, i andra perioden kastades fulla ölglas och mynt ner mot publiken under. Mängder av folk på sektionen tvingades lämna sina platser. Bedrövligt att se. Ordningsmakten och HV som matchvärd tacklade knappast säkerhetsfrågan bra. Man undrar hur kommunikationsvägarna fungera när speakern fick uppmana att det behöves förstärkning kring bortastå.

HV har nu 1-1, och det är tillbaka på ruta ett. Nu gäller det att sätta full fokus på att stjäla en seger borta. Kommer HV ut lite rejälare och Djurgården mattats något finns chansen helt klart.

Till sist är det bara att avsluta med känslan som sitter i kroppen än, när Johan Davidsson gjorde 4-3. Facit i sudden death är intakt, och det där var hur viktigt som helst. Glädjescenerna på isen och på läkaren är obeskrivliga.