En galen match, och ett makalöst HV. Det här är inte klokt, men fullständigt fantastiskt!

Igår stannade reflektionerna vid ett utkast. Det var mängder med känslor i spel och texten satt inte alls. Jag vet inte om det blir bättre idag, men så som HV bjöd till får man göra detsamma.

Det är lika bra att börja med att krypa till korset. Jag har inte vacklat en sekund under säsongen. Men när Djurgårde gjorde 0-3 ikväll hade jag grävt ner mig om någon gett mig en spade. Att idrott inte är rättvist är väldokumentet, men någon gräns måste det finnas. Det var nog den som till slut visade sig ikväll. Och gav tron tillbaka.

Stefan Liv, uträknad vid 0-3. En tuff match, med två dåliga ingripanden. Men den här killen har ett psyke som inte är av denna värld. Många världsmålvakter hade kastat in handduken, men inte Stefan Liv. Han gjorde som vanligt, kom tillbaka och igen.

0-3 var ju ett rån, men HV har förtvivlat svårt med målskyttet och inga marginaler med sig. Det här var ju HV:s match, som igår. Vad som fick HV att släppa alla tyglar och hitta energi är en fråga utan svar. Det var en makalös scenförändring, som inte borde gå att göra. Så typiskt att det ändå är HV som svarar för det.

HV har i elfte timmen verkligen blivet det där ”blÃ¥ tÃ¥get” som bara gÃ¥r och gÃ¥r, där lagmaskinen är styrkan. Oerhört imponerande.

Och glädjen finns där med. Det var härligt att se laget komma in efter första perioden. Stefan Liv slängde sin vattenflaska på målburen, men den studsade iväg. Han avvaktade med att plocka upp den, och blev minst sagt förvirrad när den inte fanns på isen sekunderna sedan. Andreas Falk var blixtsnabb med att norpa åt sig den och stod på håll och skrattade gott innan han åkte och lämnade tillbaka den.

Teemu Laine går det att skriva en uppsats om. Ordnade utvisningar, gjorde mål och flög fram på isen. Men tyvärr fanns filmningarna och det dåliga kroppsspråket där minst lika mycket. Glädjen vid 3-3 gick ändå inte att ta miste på. Han firade med hela laget, inkluderat ett besök nere hos Stefan Liv.

Jag har sagt det förr, och om det är något som är det här laget signum, då är det att räkna aldrig ut HV. Då menar jag verkligen a l d r i g. Frågan är om det ska gå att vända 0-3 i en SM-Final där allt går emot laget? En sån fråga skulle det här gänget aldrig ens fundera över. Det säger mycket om hur långt det här laget kommit.

Det kommer inte bli några kommentarer om domarna ikväll. Den här texten kommer rätt från hjärtat och då kan inte det ämnet komma på tal. Nivån skulle sjunka då till domarnas, det vill säga alldeles för lågt. Det drabbade båda lagen, men är ingen ursäkt.

I HV var många bra, och trots att det är en lagseger måste några lyftas fram.

Backparet Grillfors-Torp är suveränt. Tyvärr gick de bom vid avgörandet igår och 3-4 idag, men trots det är deras spel värda plus.

Oscar Sundh går från klarhet till klarhet. Tre utslagna tänder i en närkamp igår. En del skulle rygga tillbaka efter det, men det var det inte tal om här.

Fjärdekedjan måste omnämnas med. Spelar en svår roll, och får lite förtroende trots bra spel. Extra kul att de banade vägen för upphämtningen ikväll.

NBS och publiken har likt laget gjort bra insatser igår och idag. Nu märks det på allvar att det är final. Själv tackade jag bänkgrannarna för säsongen efter matchen. På fullt allvar, för hos mig finns det bara en match kvar. På lördag är det vinna eller försvinna. Matchen på måndag finns inte på kartan.

Nu handlar allt om en kort firande, ladda om och på lördag går vi för Guld. Bara att skriva de orden ger en rysningar.